Nu har jag rese/flyttångest och jag tänker spy ut det här. Sorry

Tre dagar kvar och jag börjar nog bli snurrig av allt som ska göras. Inte så att jag ligger efter i tidsplaneringen i sig men jag känner ändå av stressen. Ligger i sängen med huvudvärk och trötta ögon, är fett hungrig men har borstat tänderna, kan inte sova då jag undrar vad mitt bagage väger och om jag verkligen har med mig allt, har jag gjort i ordning allt så smidigt som möjligt för mamma ? Har jag hunnit täffa alla jag ville träffa innan jag åker (svaret där är nej, men tiden börjar bli för knapp)? BLÄ. INTE KUL ALLS I TELL YOU.

Samtidigt är jag nervös någonstans då jag inte bara byter stad utan land och kontinent. Kan inte precis gå till mamma om jag behöver hjälp. Fixar jag det här? Har jag valt rärr? Kommer jag vara duktig i skolan och hitta nya vänner? Hur ska dansen gå? Poesin och sången? Så försöker jag hela tiden övertala mig själv om att "Det är väl klart som fan att du gör! Kör på!" - denna eviga debatt med mig själv. Allt kommer säkerligen gå kalasbra, men det hindrar inte rösten i bakhuvudet från att ifrågasätta saker. Och samtidigt känner jag mig en aning bedövad, som att jag inte riktigt fattat vad som händer, vilket jag säkerligen inte kommer få klart för mig förens jag sitter på planet till Vancouver. Jag går hemma och plockar hela tiden och flyttar och ångrar mig om vad som ska med. Vad är nödvändigt och vad är egentligen bara skräp? Då och då får jag små panikattacker över att jag antagligen kommer sakna min katt Sasha mest eftersom hon sover hos mig varje natt och följer mig överallt i huset. Jag får dåligt samvete för att katten kommer få tråkgt. GAH! WHY? 

Anywho, nu nr jag fått klaga lite ska jag gå ner och gräva i kylskåpet och se om jag kan somna lättare med något onyttigt i magen. Chiao

Då är denna blogg skapad för er som faktiskt orkar följa mig och undrar vad som händer i Vancouver då jag antagligen inte kommer att ha tid för att prata med så många speciellt ofta. Nu kommer ett lite oinspirerat första inlägg då jag sovit fem timmar inatt och är riktigt seg.

Imorgon är det jul hos min syster Carin och hennes Stefan och det ska verkligen bli supermysigt, jag har verkligen saknat henne nu när hon vait i Atlanta. Så storebror Patrick har kommit ner från Stockholm och sitter och och retas i gammal storebror anda som han brukar göra. Mamma är kelsjuk som en liten valp nu när jag strax ska åka och Matilda vill knappt prata om det. Så jag har försökt klämma in lite fikamöten här och där med folk som vill träffas innan man åker, alla hinner man ju tyärr inte med. Sen vet man aldrig hur länge man faktiskt blir borta. Jag skriver det här och nu så att folk slutar fråga. Jag flyger 1 Januari, och blir garanterat borta i ett halvår - med en preliminär plats på ett ettårsprogram efteråt. Jag är sjukt peppad inför detta äventyr och det känns verkligen som att ingenting negativt kan komma ut ifrån det. Så nu kör jag bara! "I'm going on an adventure!" som Bilbo sa. Epic in every way possible.

Fler inlägg kommer gradvis, givetvis! Cheers sålänge!